Exit West av Mohsin Hamid

Titel: Exit West

Författare: Mohsin Hamid

Originalets titel:  –

Serie: –

Sidor: 231

Förlag: Riverhead (2017)

Utläst:  19/3

Handling

In a country teetering on the brink of civil war, two young people meet—sensual, fiercely independent Nadia and gentle, restrained Saeed. They embark on a furtive love affair and are soon cloistered in a premature intimacy by the unrest roiling their city. When it explodes, turning familiar streets into a patchwork of checkpoints and bomb blasts, they begin to hear whispers about doors—doors that can whisk people far away, if perilously and for a price. As the violence escalates, Nadia and Saeed decide that they no longer have a choice. Leaving their homeland and their old lives behind, they find a door and step through.

Vad jag tycker

Det här är ännu en bok som vi har läst i engelskakursen. Det var en bok som jag var nyfiken på sen tidigare och jag tyckte att den lät spännande.

På ett sätt är den precis vad jag förväntade mig och på ett annat är den helt unik. Ibland kan jag ha svårt för magisk realism, men det funkar otroligt bra i just Exit West och förstärker verkligen bokens budskap när det gäller att vara flykting eller migrant.

Den är också otroligt lättläst och den går fort att läsa då det är en ganska så kort bok. Den rymmer ändå otroligt mycket och det är nog en bok som jag kommer fundera på ibland.

På ett vis känns boken väldigt tidlös, som att den hade kunnat utspela sig närsomhelst egentligen, och på ett annat sätt känns den väldigt aktuell.

Karaktärerna Nadia och Saaed är intressanta att följa, speciellt deras resa under boken och hur de förändras av sina erfarenheter och hur deras relation till varandra också förändras.

Jag är otroligt glad över att vi hade chansen att läsa den på kursen, då det kanske inte är en bok jag skulle ha plockat upp i vanliga fall. Det väcker definitivt mitt intresse att läsa mer av Hamid.

The Mallorca Files säsong 2

I rollerna: Elen Rhys, Julian Looman, Maria Fernández med flera.

Avsnitt: 6

Handling

Total opposites Miranda Blake, a Detective Constable with London’s Metropolitan Police, and Max Winter, a German detective, are teamed up by Inés Villegas, the Chief of Palma Police, to solve crimes, generally ones committed against the international community, on the island of Mallorca. 

Mina tankar

Jag tycker att det här är en väldigt lättsam och skön serie att se. Ibland kan det vara skönt att inte behöva engagera sig alltför mycket utan bara luta sig bakåt och njuta.

Vad jag tycker allra bäst om med serien är miljöerna då den spelas in på Mallorca. Sen har varje avsnitt olika miljöer, ett avsnitt utspelar sig på en hästranch, ett annat vid en restaurang och ett tredje har koppling till fotboll.

Duon Max och Miranda är också ganska klassisk, med en polis som vill att allt ska göras enligt reglerna och en annan som är lite mer spontan och inte alltid följer alla reglerna. Jag gillar ändå deras dynamik och det känns lite som opposites attract.

Även om det är en kriminalserie skulle jag nog ändå kalla detta för någon sorts feelgood. Den påinner också en del om Mord i paradiset, men det kanske främst har med miljöerna att göra.

Det är också rätt skönt med rätt så fristående avsnitt och jag är glad att det ändå blev 6 avsnitt det här året, även om det från början var tänkt att det skulle vara 10.

Guldkompassen av Philip Pullman

Titel: Guldkompassen

Författare: Philip Pullman

Originalets titel:  Northern Lights (1995)

Serie: His Dark Materials #1

Sidor: 383

Förlag: Natur & Kultur (2008)

Utläst:  14/3

Handling

Allting börjar när Lyras farbror, Lord Asriel, återvänder till England med berättelser om en plats nära Nordpolen där man genom norrskenets skimmer kan ana en annan värld. Inte långt därefter försvinner Lyras vän Roger under mystiska omständigheter. Snart blir Lyra indragen i ett farligt äventyr med underliga vetenskapsmän, häxor och pansarbjörnar som drabbar samman i polarmörkret. Men framför allt finns här Alethiometern, guldkompassen, en magisk sanningsmaskin som ger stor makt till den som kan använda den rätt.

Vad jag tycker

Den här bokserien läste jag första gången för ganska många år sedan och jag har väldigt bra minnen av den. När dessa böcker senare har blivit filmatiserade har jag haft ett sug efter att läsa dem, men jag har samtidigt varit lite orolig för att läsa om gamla favoriter.

Jag har vaga minnen av oväntat mycket som händer boken. Som vuxen läsare märker man att vissa saker är förenklade och att Lyra är en smått otrolig karaktär. Trots allt detta så tycker jag boken är bra och jag tycker det är intressant vilka ämnen den tar upp. Jag förväntar mig inte riktigt att böcker på denna nivå ska innehålla så pass mycket politik, kemi eller religion. Detta var nog knappast något jag reflekterade över första gången jag läste boken.

Handlingen innehåller väldigt mycket fantasi och detaljrikedom. Jag tycker det är kul på det sätt som Pullman skapar nya saker, djur och länder men som fortfarande har en viss förankring till den värld som vi känner igen.

Guldkompassen var en spännande inledning på detta äventyr och jag längtar efter att få läsa mer.

⭐⭐⭐⭐

Betyg: 4 av 5.

Death to 2020

I rollerna: Samuel L. Jackson, Hugh Grant, Lisa Kudrow med flera.

Speltid: 70 minuter

Regissör: Al Campbell och Alice Mathias

Premiär: 27 december 2020

Handling

Inte ens skaparna bakom ”Black Mirror” hade kunnat dikta upp år 2020… Men de har i alla fall något eget att tillägga. ”Death to 2020” är en komedispecial där fiktiva experter kommenterar årets största händelser.

Vad jag tycker

Det här var en film som jag var lite nyfiken på att se, framförallt lockade stilen och att det var en mockumentär. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av den. Den lyckas vara både en ”vanlig” årskrönika, men också en hel del satir och kommentarer om allt som hände under året 2020.

Sen måste jag säga att det var kul att få se skådespelarna ikläda sig olika expertroller och extra kul var det att få se Lisa Kudrow som en Trumpmedarbetare. Sen måste jag säga att favoriten var nog ändå Leslie Jones som psykolog eller Hugh Grant som historiker.

Den här filmen har av förklarliga skäl ett ganska stort fokus på USA, valet, Trump och såklart corona. Men det hinns med mycket annat såsom Black Lives Matter, Ruth Bader Ginsburg, coronahälsningar, Brexit, brittiska kungahuset och mycket, mycket mer.

Allt som allt är det film som på något märkligt sätt lyckas göra underhållning av det märkliga år som 2020 var. Den lyfter också några viktiga aspekter i eftermälet av USA-valet och demokratins roll i vårt samhälle. Dock var det lite speciellt att se filmen efter scenerna vid Kapitolium, det gav en lite konstig eftersmak.

Ärligt talat skulle jag inte säga nej till att se en liknande film i slutet av detta år.

The Vanishing Act of Esme Lennox av Maggie O’Farrell

Titel: The Vanishing Act of Esme Lennox

Författare: Maggie O’Farrell

Originalets titel:  –

Serie: –

Sidor: 277

Förlag: Headline Review (2006)

Utläst:  10/3

Handling

Maggie O’Farrell takes readers on a journey to the darker places of the human heart, where desires struggle with the imposition of social mores. This haunting story explores the seedy past of Victorian asylums, the oppression of family secrets, and the way truth can change everything.

In the middle of tending to the everyday business at her vintage clothing shop and sidestepping her married boyfriend’s attempts at commitment, Iris Lockhart receives a stunning phone call: Her great-aunt Esme, whom she never knew existed, is being released from Cauldstone Hospital – where she has been locked away for over sixty years. 

Vad jag tycker

Det här är en bok som vi arbetat med på min engelskakurs. O’Farrell är en författare som jag varit nyfiken på att läsa, men det blev aldrig av.

I början hade jag lite svårt att komma in i boken. Jag tror det har att göra med att boken inte har någon klassisk kapitelindelning utan bara styckindelning. När jag väl hade vant mig med det så sögs jag verkligen in i berättelsen. Jag förstår tanken med att dela in boken, men det kräver lite mer av läsaren.

Språket och sättet som O’Farrell berättar historien på är väldigt fint. Jag gillar att man som läsare hela tiden för försöka klura ut allting själv och att man inte blir skriven på nästan. Det ryms så mycket mellan raderna.

När det gäller karaktärerna så hade jag gärna klarat mig utan Alex, jag tycker inte att han tillför något. Däremot är Iris och Esme otroligt intressanta och parallellerna mellan de blir också allt mer tydliga ju mer man läser.

Jag tror att detta är en bok som man inte ska veta så mycket om innan man börjar läsa den. Baksidestexten avslöjar alldeles för mycket.

Om jag ska klaga på något mer är att jag har lite svårt att förstå slutet och att jag känner att jag gärna skulle ville diskutera slutet med någon, även om jag har mina aningar om vad som händer.

Jag är riktigt nöjd med mitt första möta med O’Farrell och jag ser fram emot att läsa mer.

⭐⭐⭐⭐

Betyg: 4 av 5.

Den ihåliga vålnaden av Jonathan Stroud

Titel: Den ihåliga vålnaden

Författare: Jonathan Stroud

Originalets titel:  The Hollow Boy (2015)

Serie: Lockwood & Co #3

Sidor: 414

Förlag: B. Wahlströms (2016)

Utläst:  7/3

Handling

Det går äntligen bra för den parapsykiska byrån Lockwood & Co. De tre medlemmarna: Anthony (den stiliga), George (den kunniga) och Lucy (den modiga), förgör spöken på löpande band. Som till exempel i fallet med de blodiga små fotspåren som varje natt uppenbarar sig i ett hus. Eller varuhuset där man hör fasansfulla oljud och ser onaturliga skepnader som rör sig ryckigt bland skuggorna.

Så bryter en fruktansvärd spökepidemi ut. Människor över hela London plågas av ovanligt många hemsökelser och polisen är förbryllad. Lockwood & Co. rycker ut. Men under ett ouppmärksamt ögonblick händer det som inte får hända på ett uppdrag Lucy är plötsligt ensam med en obeskrivligt skräckinjagande och ihålig vålnad. Det hon bevittnar kommer för alltid att finnas i hennes mardrömmar.

Vad jag tycker

Lockwood & Co är en rätt trivsam serie att läsa. Den är alldeles lagom ”läskig” och spännande, då jag ibland kan ha svårt för att läsa om just paranormala ting.

Vad jag gillar mest med serien är nog hur gänget tillsammans möter olika faror. Spökmysterierna känns ändå genomtänka och det finns vissa trådar som följder med genom flera böcker och som fortfarande inte är lösta.

De problem jag har haft med serien handlar mycket om karaktärerna. En saks om jag irriterat mig på är hur Lockwood och Lucy har nedvärderat sin kumpan George, men i den här boken fick han glänsa ett tag vilket jag tyckte var kul.

Den här boken innehöll en riktig oväntat avslut och det fick mig verkligen sugen på att läsa fortsättningen om inte alltför länge.

⭐⭐⭐

Betyg: 3 av 5.

Half of a Yellow Sun

I rollerna: Thandie Newton, Chiewetel Ejiofor, Anika Noni Rose med flera

Speltid: 111 minuter

Regissör: Biyi Bandele

Premiär: 21 mars 2014

Handling

Sisters Olanna and Kainene return home to 1960s Nigeria, where they soon diverge on different paths. As civil war breaks out, political events loom larger than their differences as they join the fight to establish an independent republic.

Vad jag tycker

Då jag nyligen läste boken igen tänkte jag att jag skulle passa på att se filmen också. Ett roligt sammanträffande var också att jag även under februari läste en bok skriven av filmens regissör som också är från Nigeria.

Half of a yellow sun bekräftar påståendet att boken alltid är bättre än filmen. Sen kan ju det också bero på att jag såg filmen så tätt inpå att jag läst boken vilket kanske inte var till filmens fördel.

Filmen följer boken väldigt väl, men jämfört med boken så känns filmen rätt så ytlig och att den inte får med alla detaljer som boken tillför. Vad som däremot gör att det är en stark upplevelse är att det finns insprängda filmklipp från just Biafrakriget.

Skådespelarna gör bra prestationer och jag märkte också att manuset innehåller repliker från boken. Filmen skulle nog gå att se på egen hand, men som alltid rekommenderar jag att läsa boken.

Med hjärtat som insats av Simona Ahrnstedt

Titel: Med hjärtat som insats

Författare: Simona Ahrnstedt

Originalets titel:  –

Serie: –

Sidor: 365

Förlag: Forum (2020)

Utläst:  28/2

Handling

En bladvändare om revansch, livsavgörande val och explosiv passion. Efter en skyddad uppväxt valde Dessie att gå sin egen väg, idag är hon livvakt och exmilitär. Det går bra på jobbet, med vännerna – och Tinderdejterna. Men hon bär på en hemlighet som kan rasera allt. Sam är den fattige invandraren som på egen hand har skapat ett hotellimperium – lika ökänd för sina lyxiga sviter som sitt vilda förflutna. När Sam behöver en livvakt väljer han Dessie – mot hennes vilja. De delar ett mörkt förflutet, svek i ungdomen har lämnat oläkta sår. Medan en okänd fiende trappar upp insatserna måste Dessie och Sam hejda den livsfarliga attraktion som hotar att explodera. De intalar sig att en gång är ingen gång, men inget är så enkelt.

Vad jag tycker

Simona Ahrnstedt är en författare vars böcker jag vill försöka läsa så fort som möjligt hon kommer ut med en ny bok. Med hjärtat som insats är inget undantag från den regeln.

Detta är som alltid en härligt svensk romance. Det jag framförallt gillar är karaktärerna och det sätt som de beskrivs på. Jag tycker också det känns rätt uppfriskande att läsa om en kvinnlig karaktär som har ett jobb och arbete som vanligtvis förknippas med män och att Dessie är så tuff och vägrar ta någon skit.

Om man har läst fler böcker av Ahrnstedt är det också kul att gamla karaktärer från tidigare böcker återkommer och gör små cameos.

Med hjärtat som insats är en rapp och underhållande romance och Ahrnstedt befäster verkligen sin position som Sveriges romance-drottning.

⭐⭐⭐⭐

Betyg: 4 av 5.

13 Reasons Why säsong 4

I rollerna: Dylan Minnette, Brandon Flynn, Alisha Boe med flera.

Avsnitt: 10

Handling

Baserad på boken av Jay Asher följer serien Clay Jensen (Dylan Minnette) som hittar ett mystiskt paket på sin veranda. Inuti paketet ligger kassettband inspelade av Hannah Baker, hans klasskompis och hemliga kärlek som begick självmord två veckor tidigare. På banden berättar Hannah att det finns tretton olika skäl till hennes tragiska beslut.

Vad jag tycker

Den förra säsongen var jag inte speciellt imponerad av, framförallt inte det sätt som historien berättades på då det var för mycket hopp i tiden om gjorde det svårt att förstå hur allt hängde ihop.

Dock verkar det som att de visste det för denna fjärde och avslutande säsong är berättad på ett bättre sätt och följer en kronologi. Dock är den bitvis ganska jobbig att se, inte minst att se hur dåligt Clay mår och hur långt det går.

Skolan är nog det största störningsmomentet för mig under denna säsong, så det är klart att serien väcker känslor. Framförallt hur rektorn hanterar vissa situationer och när de medvetet sätter elevers liv i fara.

När det gäller de övriga karaktärerna så var det en del saker som jag tyckte kändes ganska ologiska. Tror att problemet kanske har varit att det har varit för många huvudkaraktärer och det är svårt att få till tillfredsställande slut för alla. Den karaktär som jag tycker får det sämsta ödet är såklart Justin.

Andra halvan av säsongen tyckte jag var den bästa, framförallt de två sista avsnitten då det kändes som att de började försöka knyta ihop saker och ting. Under det sista avsnittet kändes det dock som att de verkligen försökte leka med tittarens känslor, den första halvan var extremt sorglig och ledsam medan den andra halvan handlade mer om att inge hopp och knyta ihop säcken.

Sett som helhet tycker jag ändå att 13 reasons why är en bra serie, framförallt att den tar upp många ämnen som kan vara svåra att hantera. Däremot hade man kanske önskat ibland att genomförandet hade varit annorlunda. De två första säsongerna är enligt mig de starkaste, framförallt för att de två säsongerna hänger ihop väldigt mycket och har en större koppling till boken.

Poet X av Elizabeth Acevedo

Titel: Poet X

Författare: Elizabeth Acevedo

Originalets titel:  The Poet X (2018)

Serie: –

Sidor: 371

Förlag: Vox by Opal (2020)

Utläst:  27/2

Handling

För Xiomara Batista känns det som att hon inte har någon röst, ingen lyssnar på henne, på vad hon vill och vad hon har att säga. Trots det verkar hon inte kunna gömma sig. Sen hon växte i sin kropp syns hon för allt och alla och hon har lärt sig att låta knytnävarna säga det rösten inte förmår.

Men rösten inom henne går inte att tysta och hon låter den skrika genom sidorna i sin anteckningsbok. Där skriver hon om sina föräldrar och deras stenhårda krav. Hon skriver om Gud och hur inte ens han tycks höra henne. Och hon skriver om Aman, killen i hennes biologigrupp som ingen får veta något om, men som är den Xiomaras kropp skriker efter varje natt.

När hon får möjlighet att gå med i skolans poesiklubb inser hon direkt att hennes mamma aldrig skulle gå med på det. Men hon måste hitta ett sätt att göra det möjligt. För trots att hon lever i en värld som tycks helt ointresserad av vad hon har att säga, vet Xiommara en sak: Hon kan inte längre hålla tyst.

Vad jag tycker

Denna bok var en stor överraskning för mig, trots att jag hade extremt höga förväntningar på boken!

Jag är inte van med att läsa böcker skrivna på vers, men detta är så bra! Måste ge en eloge till översättaren för det var ett otroligt härligt flyt i texten och de spanska uttrycken i texten bidrag också till detta.

När det gäller handlingen och karaktärerna så är även det fantastiskt beskrivet. Jag älskar Xiomara som huvudperson och man kommer henne otroligt nära på kort tid. Även familjen är intressant att följa och framförallt dynamiken mellan föräldrarna och barnen som kämpar för att växa upp och frigöra sig från sina föräldrar.

Jag känner att jag har svårt att hitta ord för att beskriva hur bra Poet X är, men det är en fantastisk bok som jag hoppas hitta många läsare. Man behöver inte bli ett dugg avskräckt bara för att den är skriven på vers. Det var en bok som berörde mig djupt och som jag kommer ha svårt att släppa.

⭐⭐⭐⭐⭐

Betyg: 5 av 5.