Titel: Poet X
Författare: Elizabeth Acevedo
Originalets titel: The Poet X (2018)
Serie: –
Sidor: 371
Förlag: Vox by Opal (2020)
Utläst: 27/2
Handling
För Xiomara Batista känns det som att hon inte har någon röst, ingen lyssnar på henne, på vad hon vill och vad hon har att säga. Trots det verkar hon inte kunna gömma sig. Sen hon växte i sin kropp syns hon för allt och alla och hon har lärt sig att låta knytnävarna säga det rösten inte förmår.
Men rösten inom henne går inte att tysta och hon låter den skrika genom sidorna i sin anteckningsbok. Där skriver hon om sina föräldrar och deras stenhårda krav. Hon skriver om Gud och hur inte ens han tycks höra henne. Och hon skriver om Aman, killen i hennes biologigrupp som ingen får veta något om, men som är den Xiomaras kropp skriker efter varje natt.
När hon får möjlighet att gå med i skolans poesiklubb inser hon direkt att hennes mamma aldrig skulle gå med på det. Men hon måste hitta ett sätt att göra det möjligt. För trots att hon lever i en värld som tycks helt ointresserad av vad hon har att säga, vet Xiommara en sak: Hon kan inte längre hålla tyst.
Vad jag tycker
Denna bok var en stor överraskning för mig, trots att jag hade extremt höga förväntningar på boken!
Jag är inte van med att läsa böcker skrivna på vers, men detta är så bra! Måste ge en eloge till översättaren för det var ett otroligt härligt flyt i texten och de spanska uttrycken i texten bidrag också till detta.
När det gäller handlingen och karaktärerna så är även det fantastiskt beskrivet. Jag älskar Xiomara som huvudperson och man kommer henne otroligt nära på kort tid. Även familjen är intressant att följa och framförallt dynamiken mellan föräldrarna och barnen som kämpar för att växa upp och frigöra sig från sina föräldrar.
Jag känner att jag har svårt att hitta ord för att beskriva hur bra Poet X är, men det är en fantastisk bok som jag hoppas hitta många läsare. Man behöver inte bli ett dugg avskräckt bara för att den är skriven på vers. Det var en bok som berörde mig djupt och som jag kommer ha svårt att släppa.
Ewelinas bokblogg 