Titel: Lajja: Skammen
Författare: Taslima Nasrin
Originalets titel: লজ্জা (1993)
Serie: –
Sidor: 293
Förlag: Norstedts (1994)
Utläst: 27/5
Handling
Lajja är ett hinduiskt familjedrama som utspelar sig i det muslimska Bangladesh. Paret Sidhamoy och Kironmoyee Datta och deras två barn, Maya och Suranjon, har bott i Bangladesh i hela sitt liv. De tillhör landets hinduiska minoritet på tjugofem miljoner människor. Trots att de alltid varit förföljda av islamiska fundamentalister har de i motsats till de flesta av sina släktingar vägrat att lämna sitt land.
Men i december 1992 inträffar något som dramatiskt förvärrar en redan svår situation. Tusentals hinduiska extremister stormar och förstör en fyrahundraårig moské i Ayodhoya i norra Indien. Hela världen fördömer aktionen som får ödesdigra konsekvenser för hinduerna i Bangladesh. Muslimsk pöbel skövlar och bränner hinduiska tempel, affärer och hela bostadsområden. Man bedriver klappjakt på hinduer som misshandlas, våldtas och mördas. Livet blir till en mardröm för familjen Datta som ser hela sin värld rasa samman.
Mina tankar
Jag vet inte riktigt vad jag skriva om den här boken. Den tar upp ett intressant tema, men genomförandet funkar inte för min del. Det var svårt att hänga med och jag tror man hade förstått bättre om man hade haft mer bakgrund istället för att bara kastas in i boken.
Den tar upp religiöst förtryck och det var intressant att få en inblick i det. Jag har inte koll på Bangladeshs historia så det fick mig att läsa på liter mer om landet och det är ju alltid bra när en bok får en att vilja veta mer.
Som sagt var det genomförandet som inte funkade för mig. Beteckningen en dokumentärroman fick mig att tro att det handlade om en en biografi, men författarens förord fick mig att tro att det var skönlitteratur. Slutresultatet var någon sorts blandning som gjorde det svårt att lista, ibland var det punktlistor med så mycket informationsdumpning att det var svårt att ta till sig vad boken faktiskt handlade om.
Ewelinas bokblogg 