Den trettonde historien

Titel: Den trettonde historien

Författare: Diane Setterfield

Originalets titel: The Thirteenth Tale (2006)

Serie: –

Sidor: 438

Förlag: Albert Bonniers förlag (2007)

Utläst:  11/7

Handling

Den tillbakadragna Margaret Lea arbetar i sin fars antikvariat när hon en dag får ett brev från den bästsäljande författarinnan Vida Winter. Margaret vet inte mycket mer än alla andra om den gäckande personligheten när hon andäktigt läser brevet. 56 romaner på lika många år, fler böcker sålda än bibeln, 19 filmer baserade på hennes romaner – men vid varje intervjutillfälle har författarinnan diktat upp historier om sitt liv och sin bakgrund. Nu, om man kan tro brevet, vill Vida Winter berätta sanningen om sig själv. Detta är i sig märkligt nog, men ännu märkligare är: hur kommer det sig att hon vill berätta den för Margaret?

Nervös och mycket nyfiken reser Margaret till Yorkshire för att möta den åldrade författaren och höra hennes berättelse om den vackra familjen Angelfield, den viljestarka Isabelle och hennes vilda, rödhåriga tvillingar, Adeline och Emmeline. Biografens uppgift är dock att skildra fakta och på något sätt litar Margaret inte helt på Vida och den snåriga resan mot sanningen avslöjar mörka familjehemligheter. 

Mina tankar

Ytterligare en bok som jag har läst tillsammans med Camilla. Detta är en bok som jag egentligen har velat läsa väldigt länge, men som jag inte kommit mig för att läsa. Detta är en stark bok och den är underhållande att läsa, även om jag tvivlar att den kommer lämna ett längre bestående intryck.

Jag gillar att berättelsen känns så tidlös på något sätt och att den har historier/berättande i fokus. Vida Winter är en intressant karaktär och Margaret bleknar lite i jämförelse. Den historia man får ta del av är rätt så fascinerande och tragisk. Av någon anledning hade jag fått för mig att boken skulle vara lite mindre mörk, men det finns glimtar av hopp.

Jag hade lite svårt att komma in i boken. Den är lättläst, men den kändes också lite seg. Jag funderar om det kunde ha lite med språket att göra, det känns lite högtravande på något sätt och skapar distans till den som läser.

Den trettonde historien innehåller en hel del referenser både till andra böcker och författare. Jag kan gräma mig lite över att jag inte läst Jane Eyre då den boken har en rätt viktig roll i den här boken.

Överlag är det en intressant och berörande historia, men efter att ha läst ut boken längtar jag efter mer för en del saker känns oavslutade vilket är lite frustrerande.

⭐⭐⭐⭐

Betyg: 4 av 5.