Morden i Midsomer säsong 22

The Wolf Hunter of Little Worthy

En fotograf från trakten vinner en tävling med sin mytiska skapelse ”The Wolf Hunter”, som snabbt får kultstatus. När en man mördas måste Barnaby och Winter utreda om det gått så långt att myten har lett till mord i verkligheten.

The Stitcher Society

Toby Wagner, en lokal särling som tidigare blivit kontroversiellt frikänd från ett mord, försöker vända blad och gå vidare med sitt liv. Wagners ankomst i en rehab-klubb verkar få en dödlig effekt på dess medlemmar. Barnaby och Winter kallas in för att utreda

Happy Families

Barnaby utreder mordet på Victor Karras, tillverkare av exklusiva brädspel, som tycks ha blivit förgiftad. 

Scarecrow Murders

Den årliga fågelskrämmefestivalen i Midsomer tar en hemsk vändning när döda kroppar hittas placerade på pålar bredvid festivalens halmskapelser. Barnabys utredning visar på en djup tävlingsrivalitet som får människor att göra precis vad som helst för att vinna

For Death Prepare

The Midsomer Mummers, ett sällskap för amatöropera, är mitt uppe i repetitionerna inför en välgörenhetskonsert när en död kropp hittas i teatern. Utredningens mål blir att ta reda på vem som är mest desperat att vilja hamna i centrum för uppmärksamheten

Mina tankar

Den här säsongen har varit rätt så ojämn, men tycker inte det gör så mycket. Det är inte direkt för spänningen som jag ser Morden i Midsomer då det är mer av en sommartradition att se denna serie.

Som sagt har det varit rätt ojämn kvalitet, en del avsnitt var rätt så intressanta medan jag inte alls gillade vissa. Några av avsnitten var rätt sega och jag kunde inte riktigt följa logiken av varför vissa karaktärer gjorde som de gjorde.

De avsnitt som jag tyckte bäst om var dels Happy Families som jag fick lite Agatha Christie vibbar av och där miljön också var rätt intressant då de var rätt så isolerade. Även det sista avsnittet för säsongen var rätt så kul då det handlade om ett teatersällskap.

Royal Pains säsong 3

I rollerna: Mark Feuerstein, Paulo Costanzo och Reshma Shetty med flera.

Avsnitt: 16

Handling

Royal Pains centers on a young E.R. doctor who, after being wrongly blamed for a patient’s death, moves to the Hamptons and becomes the reluctant ”doctor for hire” to the rich and famous. When the attractive administrator of the local hospital asks him to treat the town’s less fortunate, he finds himself walking the line between doing well for himself and doing good for others.

Mina tankar

Detta är en riktig slötittarserie och jag behöver inte engagera mig så fruktansvärt vilket ibland kan vara skönt.

Jag brukar ju tycka om sjukvårdsserier eller vad man ska kalla det för och det här är ju en lite annorlunda variant. Sen kan jag väl tycka det är lite väl mirakulöst hur Hank lyckas reda upp varje patients åkomma och att det ofta är någon ovanligt tillstånd känns ju inte så trovärdigt alla gånger.

I den här säsongen följs även en storyline som involverar en patient som senare blir vän med Hank och jag gillade det, även om det blev sorgligt mot slutet.

Sen uppskattar jag de komiska inslagen då detta trots allt ändå är en ganska lättsam serie och att den driver en del med de rika.

The Hunger Games: Mockingjay part 2

I rollerna: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth med flera.

Speltid: 2 timmar 17 minuter

Regissör: Francis Lawrence

Handling

With the Games destroyed, Katniss Everdeen, along with Gale, Finnick and Beetee, end up in the so thought ”destroyed” District 13. Under the leadership of President Coin and the advice of her friends, Katniss becomes the ”Mockingjay”, the symbol of rebellion for the districts of Panem.

Mina tankar

Nu har jag äntligen sett alla filmerna i denna serie. Jag har tyckt mycket om böckerna och även om jag vetat hur det kommer sluta har jag ändå tyckt det har varit intressant att se filmerna.

Det finns fördelar både med böckerna och även med filmerna. Filmerna gjorde våldet och förtrycket mer visuellt medan böckerna lyckades beskriva makt och hur Snow kuvade alla distrikten.

I mångt och mycket tycker jag filmerna är bra, men det har nog som sagt mycket med att de följer böckerna så pass väl. Det är spännande även om det bitvis också är lite förutsägbart så hålls spänningen uppe ända till slutet.

Historieläraren

Titel: Historieläraren

Författare: Matt Haig

Originalets titel: How to Stop Time (2017)

Serie: –

Sidor: 384

Förlag: Polaris (2018)

Utläst:  12/8

Handling

Tom Hazard bär på en livsfarlig hemlighet. Av allt att döma är han en högst ordinär 41-åring, men han har i själva verket levt i århundraden. Från den elisabetanska eran genom 1920-talets Jazzålder i Paris till dagens London. Han har sett världen förändras så många gånger, men det enda han längtar efter är ett vanligt liv.

Tom är ”kvasi-odödlig”. På 13-14 år åldras han endast ett. Han har med åren blivit en outsider, en betraktare av världen utifrån, förundrad och kritisk. Han följer franska revolutionen, fascineras av Facebook och hänger med Zelda Fitzgerald och Josephine Baker. Det enda han inte får göra, det enda förbjudna, är att bli kär.

Som historielärare på en grundskola i London har han hittat det perfekta jobbet: han kan lära barnen om häxjakten, världskrigen och andra stora historiska händelser. Han försöker på så sätt att tämja det förflutna, som alltid riskerar att springa ikapp honom, och komma över förlusten av sin sedan länge försvunna dotter.

Mina tankar

Matt Haig är en författare vars böcker jag har varit nyfiken på ett bra tag då jag sett så många som gillat hans böcker. Konceptet med boken är intressant och jag gillar verkligen aspekten om tid och nästan odödlighet.

Boken är lättsamt skriven och den är väldigt lätt att leva sig in i. Jag förstår kanske inte alla Toms val men det är intressant att få se livet ur hans perspektiv då han levt igenom så många tidsåldrar och sett världen förändras många gånger om.

Jag gillar upplägget med boken att man både för följa Tom i nutiden men också hans tidigare liv och de människor han mött där då man förstår varför han har blivit den han är.

Som sagt gillar jag mycket med Historieläraren, den är väldigt finstämd men slutet känns lite väl stressat i jämförelse med resten av boken.

⭐⭐⭐⭐

Betyg: 4 av 5.

Game of Thrones säsong 7

I rollerna: Emilia Clarke, Peter Dinklage, Kit Harrington med flera.

Avsnitt: 10

Handling

In the mythical continent of Westeros, several powerful families fight for control of the Seven Kingdoms. As conflict erupts in the kingdoms of men, an ancient enemy rises once again to threaten them all. Meanwhile, the last heirs of a recently usurped dynasty plot to take back their homeland from across the Narrow Sea.

Mina tankar

Då jag sett flera av säsongerna efter varandra flyter handlingarna in lite i varandra. Dock känns det i den sjunde säsongen att serien börjar på närma sig slutet. Mycket handlar om att transportera karaktärer, skapa nya möten och återföreningar och bygga upp inför den sista säsongen.

Arya har alltid varit en av mina favoritkaraktärer och hennes resa är väldigt intressant. I denna säsong återförenas också flera syskon Stark vilket är fint att se även om det kanske inte är helt friktionsfritt.

Att Daenrys skulle ta sig till Westeros och möta flera centrala karaktärer är ingen överraskning och överlag tyckte jag säsongen inte var så förvånande. Det som möjligtvis förvånade mig var Littlefinger, men det på ett bra sätt.

Säsongen innehåller också ett nästan roligt, men också intensivt avsnitt som jag skulle beskriva som en roadtrip i Game of Thrones värld där flera karaktärer ger sig ut på ett uppdrag vilket skapar en del spännande interaktioner.

Nu ser jag fram emot att se den sista säsongen och se om slutet är så dåligt som många säger.

The Hunger Games: Mockingjay part 1

I rollerna: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth med flera.

Speltid: 2 timmar 3 minuter

Regissör: Francis Lawrence

Handling

With the Games destroyed, Katniss Everdeen, along with Gale, Finnick and Beetee, end up in the so thought ”destroyed” District 13. Under the leadership of President Coin and the advice of her friends, Katniss becomes the ”Mockingjay”, the symbol of rebellion for the districts of Panem.

Mina tankar

Nu är det inte så länge sedan jag såg den förra filmen och det kommer nog inte heller dröja så länge innan jag ser den avslutande heller.

Det märks att det är en annan ton i den här filmen om man jämför med den första och även den andra. Den första är mycket av en introduktion och där fokus ligger på själva spelet medan Catching Fire introducerar världen runt om och även de mer politiska inslagen och en auktoritära regimen.

Den här filmen fortsätter men visar även upp det 13:e distriktet och en annan typ av makt och hur Katniss blir tilldelad även en roll där. Visst är det spännande att se, och spontant är jag lite förvånad över hur pass mörk och stundtals grym filmen är om man betänker målgruppen. Jag är kanske mer intresserad av själva maktspelet och det får man rätt så mycket av i denna film och jag antar att det kommer bli ännu mer i nästa.

Där kräftorna sjunger

Titel: Där kräftorna sjunger

Författare: Delia Owens

Originalets titel: Where the Crawdads Sing (2018)

Serie: –

Längd: 12 timmar 48 minuter

Uppläsare: Anna Maria Käll

Förlag: Bonnier Audio (2020)

Utläst: 6/8

Handling

Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne ”Träskflickan” och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en stilig quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.

Mina tankar

Den här boken har ju varit otroligt hypad och av den anledningen har jag varit lite orolig när jag skulle börja läsa den. Sen visste jag att naturen skulle ha en rätt stor plats i boken, vilket inte alltid brukar funka för mig då jag vill ha lite mer än en författare som bara beskriver naturen.

En annan faktor som gjorde mig nervös var att jag lyssnade på ljudboken. Detta eftersom det var rätt så lång kö på boken på biblioteket och att jag inte ville vänta så länge med att läsa den tillsammans med Camilla.

Det gick faktiskt rätt så bra att lyssna på boken, men det är klart att det blir en lite annan upplevelse. Vi kan börja med det jag faktiskt gillar. Jag gillar Kya som huvudperson och att man får följa hennes isolerade liv och hur hon försöker skapa sig ett liv trots att nästan alla verkar vara emot henne och behandlar på ett hemskt sätt. Naturen och naturskildringarna funkar också och det känns nästan som en karaktär i boken. Det låter kanske lite fel, men jag gillar att boken var rätt tragisk och att den inte kändes så glättig.

Flera gånger under läsningen fick jag ganska starka vibbar av Dödssynden då det här kändes lite som en bok i samma anda, men med ”white trash” istället och en inslängd mordgåta.

Jag har hört rätt många som klagat på mordhistorien i boken och jag är beredd att hålla med. Det hade funkat utan. Men något som gjorde att boken tappade för mig var slutet. Det kändes lite för snabbt, lite för hafsigt gjort och det kändes inte som att det överensstämde med hur karaktärerna var innan. Det kändes inte som att det passade boken om man betänker allt som hände innan och det gör att det bara blir en 3:a i betyg då den innan hade ett betydligt bättre betyg på gång.

⭐⭐⭐

Betyg: 3 av 5.

Just nu i augusti

Tänkte att jag skulle ta och haka på en utmaning som Kuturkollo brukade ha, men som nu går att finna hos bland annat Enligt O.

Just nu läser jag både Ensam på Mars av Andy Weir och även Historieläraren av Matt Haig. Båda böckerna verkar väldigt bra, men på olika sätt. Jag hoppas få mer lästid så att jag faktiskt hinner sätta mig ned och läsa ut böckerna.

Just nu lyssnar jag en hel del på Sommar i P1. Idag lyssnade jag till Tusses sommarprogram och det kan verkligen rekommenderas! Det är väldigt personligt och berörande. Har även lyssnat en del på Radiosporten och deras OS-rapportering.

Just nu tittar jag på samma serier som vanligt, det vill säga Blacklist och Game of Thrones. Närmar mig sista säsongen av den senare serien och är fruktansvärt nervös då jag vet att så många har klagat på den.

Just nu längtar jag till vecka 33 då jag har min semestervecka. Ska bli skönt att få vara ledig en vecka efter att jag började jobba direkt efter det att mina studier var färdiga. Har planerat en liten tripp ner till Umeå, men annars ska jag bara ta det lugnt.

Clap When You Land

Titel: Clap When You Land

Författare: Elizabeth Acevedo

Originalets titel: –

Serie: –

Sidor: 432

Förlag: HarperTeen (2020)

Utläst:  29/7

Handling

Camino Rios lives for the summers when her father visits her in the Dominican Republic. But this time, on the day when his plane is supposed to land, Camino arrives at the airport to see crowds of crying people…

In New York City, Yahaira Rios is called to the principal’s office, where her mother is waiting to tell her that her father, her hero, has died in a plane crash.

Separated by distance—and Papi’s secrets—the two girls are forced to face a new reality in which their father is dead and their lives are forever altered.

And then, when it seems like they’ve lost everything of their father, they learn of each other

Mina tankar

Jag älskade verkligen Poet X av samma författare och självklart hade jag enormt höga förväntningar på även denna bok.

Det ska sägas att jag inte är speciellt van att läsa böcker på vers, men jag gillar ändå det formatet. Den här gången läser jag det på engelska och jag gillar den här typen av poesi, även om det tog en liten stund att komma in i rytmen och flytet.

Vad jag framförallt fångas av med boken är dels relationen mellan Camino, Yahaira och hur de på olika sätt försöker hantera sin sorg utifrån väldigt olika förutsättningar. Det är nog skildringen av sorg som berör mest. Acevedo har en förmåga att få läsaren att känna det som karaktärerna känner vilket gör läsningen väldigt drabbande.

Clao when you land når inte upp till samma höjder som Poet X men den är fortfarande extremt läsvärd.

⭐⭐⭐⭐

Betyg: 4 av 5.

The Hunger Games: Catching Fire

I rollerna: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth med flera.

Speltid: 2 timmar 26 minuter

Regissör: Francis Lawrence

Premiär: 11 november 2016

Handling

Twelve months after winning the 74th Hunger Games, Katniss Everdeen and her partner Peeta Mellark must go on what is known as the Victor’s Tour, wherein they visit all the districts, but before leaving, Katniss is visited by President Snow who fears that Katniss defied him a year ago during the games when she chose to die with Peeta. With both Katniss and Peeta declared the winners, it is fueling a possible uprising. He tells Katniss that while on tour she better try to make sure that she puts out the flames or else everyone she cares about will be in danger.

Mina tankar

Jag gillade verkligen böckerna och för ett tag sedan såg jag den första filmen och nu var det dags för den andra.

Jag tycker att filmen följer boken väl så jag har inte så mycket att anmärka på handlingen. De lyckas också med att skapa en stämning och atmosfär som känns skrämmande och farlig. Här tänker jag inte nödvändigtvis på själva hungerspelet, utan på politiken och världen runt om och det sätt som befolkningen kuvas och hålls i skräck.

Jag gillar verkligen karaktärerna, framförallt Katniss men jag har också en soft spot för både Haymitch och Effie. Precis som i böckerna hade jag gärna haft lite mer bakgrund till Haymitch och hur han blev den han är men det får jag helt enkelt leva utan.

Jag tycker inte heller att det kändes som en typisk mellanfilm eller transportsträcka vilket gör att jag nu ser fram emot att se de sista två filmerna.