Titel: Inte längre min
Författare: Ann-Helén Laestadius
Originalets titel: –
Serie: Maja #2
Sidor: 283
Förlag: Rabén & Sjögren (2018)
Utläst: 24/1
Handling
Det har gått ett år när vi återvänder till Maja i Kiruna. Rivningarna pågår. Samtidigt flyttas gamla trähus till en ny plats i stan, och det visar sig att Majas hus räddas. Men det spelar ingen roll. Mamma och pappa vill ändå inte flytta tillbaka, de har vant sig vid det bekväma och moderna i den nya, större lägenheten. Det är bara Maja som bryr sig om det gamla, det som varit, det som fortfarande skulle kunna bli.
Och det är inte bara staden, mycket annat förändras också. Julia som flyttade till Luleå har bytt dialekt, börjat använda eyeliner och blivit bästa kompis med Mimmi. Och så Albin. Världens finaste Albin som nu har varit Majas pojkvän i ett helt år. Men varför drar han sig undan, när Maja inte vill något hellre än att komma närmare?
Vad jag tycker
Detta är alltså uppföljaren till Tio över ett som jag läste tillsammans med Camilla förra året och tyckte var rätt så bra. Nu när jag har läst denna tycker jag nog fortfarande att den föregående boken var bättre.
Maja tycker jag känns som en trovärdig karaktär och jag tycker att Laestadius skildrar tiden mellan högstadie och gymnasie på ett bra sätt. Sen gillar jag även att man får följa olika relationer, både till hennes vän Julia och hur den förändras och hur hon skaffar nya kontakter. Sen gillar jag också att boken handlar rätt mycket om familjen och hur livet förändras i den.
Förra boken tog upp rätt mycket kring psykisk ohälsa, och det tyckte jag också var en av bokens starka sidor. Detta är inte lika tydligt i Inte längre min vilket jag tycker är lite synd.
Inte längre min är en lättläst och intressant roman och som jag tror innehåller stor igenkänning för ungdomar som läser den.
Ewelinas bokblogg 