Recension

Clap When You Land

Titel: Clap When You Land

Författare: Elizabeth Acevedo

Originalets titel: –

Serie: 

Sidor: 432

Förlag: HarperTeen (2020)

Utläst:  29/7

Handling

Camino Rios lives for the summers when her father visits her in the Dominican Republic. But this time, on the day when his plane is supposed to land, Camino arrives at the airport to see crowds of crying people…

In New York City, Yahaira Rios is called to the principal’s office, where her mother is waiting to tell her that her father, her hero, has died in a plane crash.

Separated by distance—and Papi’s secrets—the two girls are forced to face a new reality in which their father is dead and their lives are forever altered.

And then, when it seems like they’ve lost everything of their father, they learn of each other

Mina tankar

Jag älskade verkligen Poet X av samma författare och självklart hade jag enormt höga förväntningar på även denna bok.

Det ska sägas att jag inte är speciellt van att läsa böcker på vers, men jag gillar ändå det formatet. Den här gången läser jag det på engelska och jag gillar den här typen av poesi, även om det tog en liten stund att komma in i rytmen och flytet.

Vad jag framförallt fångas av med boken är dels relationen mellan Camino, Yahaira och hur de på olika sätt försöker hantera sin sorg utifrån väldigt olika förutsättningar. Det är nog skildringen av sorg som berör mest. Acevedo har en förmåga att få läsaren att känna det som karaktärerna känner vilket gör läsningen väldigt drabbande.

Clao when you land når inte upp till samma höjder som Poet X men den är fortfarande extremt läsvärd.

Betyg: 4 av 5.
Recension

Blended

Titel: Blended

Författare: Sharon M. Draper

Originalets titel: –

Serie: 

Längd: 5 timmar 42 minuter

Uppläsare: Sharon M. Draper

Förlag: Simon & Schuster Audio (2007)

Utläst: 

Handling

Eleven-year-old Isabella’s parents are divorced, so she has to switch lives every week: One week she’s Isabella with her dad, his girlfriend Anastasia, and her son Darren living in a fancy house where they are one of the only black families in the neighborhood. The next week she’s Izzy with her mom and her boyfriend John-Mark in a small, not-so-fancy house that she loves.

Mina tankar

Jag brukar inte lyssna på ljudböcker men jag bestämde mig för att ge denna en chans efter att jag fått en rekommendation av Camilla. Jag kan tänka mig att det är en annan upplevelse att läsa den, men den gick oväntat bra att lyssna på. Det hjälper också att den inte var så lång.

Visst märks det att det är en bok för lite yngre läsare, men den tar verkligen upp svåra ämnen. Såsom hur Isabella måste navigera mellan sina två olika familjer, pressen att spela instrument och hur det är att ha en vit och en färgad förälder och hur det kan påverka andra saker i livet. Boken tog verkligen en oväntad vändning mot slutet, något som jag inte hade väntat mig av en bok för mellanåldern.

Jag hade egentligen inga speciella förväntningar på boken, men nu när jag läst den är jag glad att jag har gjort det.

Betyg: 4 av 5.
Recension

Den trettonde historien

Titel: Den trettonde historien

Författare: Diane Setterfield

Originalets titel: The Thirteenth Tale (2006)

Serie: 

Sidor: 438

Förlag: Albert Bonniers förlag (2007)

Utläst:  11/7

Handling

Den tillbakadragna Margaret Lea arbetar i sin fars antikvariat när hon en dag får ett brev från den bästsäljande författarinnan Vida Winter. Margaret vet inte mycket mer än alla andra om den gäckande personligheten när hon andäktigt läser brevet. 56 romaner på lika många år, fler böcker sålda än bibeln, 19 filmer baserade på hennes romaner – men vid varje intervjutillfälle har författarinnan diktat upp historier om sitt liv och sin bakgrund. Nu, om man kan tro brevet, vill Vida Winter berätta sanningen om sig själv. Detta är i sig märkligt nog, men ännu märkligare är: hur kommer det sig att hon vill berätta den för Margaret?

Nervös och mycket nyfiken reser Margaret till Yorkshire för att möta den åldrade författaren och höra hennes berättelse om den vackra familjen Angelfield, den viljestarka Isabelle och hennes vilda, rödhåriga tvillingar, Adeline och Emmeline. Biografens uppgift är dock att skildra fakta och på något sätt litar Margaret inte helt på Vida och den snåriga resan mot sanningen avslöjar mörka familjehemligheter. 

Mina tankar

Ytterligare en bok som jag har läst tillsammans med Camilla. Detta är en bok som jag egentligen har velat läsa väldigt länge, men som jag inte kommit mig för att läsa. Detta är en stark bok och den är underhållande att läsa, även om jag tvivlar att den kommer lämna ett längre bestående intryck.

Jag gillar att berättelsen känns så tidlös på något sätt och att den har historier/berättande i fokus. Vida Winter är en intressant karaktär och Margaret bleknar lite i jämförelse. Den historia man får ta del av är rätt så fascinerande och tragisk. Av någon anledning hade jag fått för mig att boken skulle vara lite mindre mörk, men det finns glimtar av hopp.

Jag hade lite svårt att komma in i boken. Den är lättläst, men den kändes också lite seg. Jag funderar om det kunde ha lite med språket att göra, det känns lite högtravande på något sätt och skapar distans till den som läser.

Den trettonde historien innehåller en hel del referenser både till andra böcker och författare. Jag kan gräma mig lite över att jag inte läst Jane Eyre då den boken har en rätt viktig roll i den här boken.

Överlag är det en intressant och berörande historia, men efter att ha läst ut boken längtar jag efter mer för en del saker känns oavslutade vilket är lite frustrerande.

Betyg: 4 av 5.
Recension

Hjärtlinjer

Titel: Hjärtlinjer

Författare: Brit Bennett

Originalets titel:  The Vanishing Half (2020)

Serie: 

Sidor: 363

Förlag: Albert Bonniers förlag (2020)

Utläst:  5/5

Handling

Som tonåringar rymmer tvillingsystrarna Desiree och Stella Vignes till New Orleans. Där inser Stella för första gången att hennes hud är så ljus att andra människor kan ta henne för vit. Så snart hon upptäckt kraften i den förklädnaden finns ingen återvändo.

Tjugo år senare lär två unga kvinnor känna varandra i 80-talets Los Angeles. På ytan har de inte mycket gemensamt, men de delar samma rötter.

Mina tankar

Det här är en bok som jag har velat läsa ändå sedan den kom ut och då den blev väldigt populär i och med förra sommarens demonstrationer i USA.

Trots att boken fått så mycket uppmärksam visste jag inte så mycket om vad boken handlade om egentligen och det är nog till bokens fördel tror jag, att man inte vet så mycket om den. Det enda jag egentligen visste var att den skulle handla om två tvillingar som skiljs åt och där den ena blir vit och den andra fortsätter vara svart.

Jag gillade verkligen hur boken är berättad, med blickar både framåt och bakåt i tiden. Rasismen kommer från flera håll och det är intressant att man får se den ur olika perspektiv. Både Desiree och Stella är intressanta karaktärer och även fast man inte alltid tycker de är sympatiska eller omtyckta så kan man ändå förstå varför de beter sig som de gör.

Jag vill inte spoila alltför mycket om vad som händer, men jag blev överraskad över den del av boken som handlar om Jude och hennes partner. Det var en positiv överraskning och gjorde att boken kändes ännu mer brännande aktuell.

Slutet känns på samma sätt både passande, men också frustrerande öppet då jag gärna hade velat fortsätta läsa mer om denna komplicerade familj.

Hjärtlinjer är en oerhört läsvärd bok där det finns mycket att läsa och reflektera kring. Den känns också väldigt tillgänglig, den är lättläst trots att ämnena som boken tar upp är långt ifrån enkla.

Sen måste jag nämna omslaget, den utgåva jag fick tag i är något av det tråkigaste omslaget jag sett på länge! Speciellt om man jämför med originalet och omslaget till pocketugåvan som har så mycket mer färg.

Betyg: 4 av 5.

Recension

Stanos volta

Titel: Stanos volta

Författare: Anna Jakobsson Lund

Originalets titel:  –

Serie: Intergalaktiska akademin #2

Sidor: 511

Förlag: Annorlunda förlag (2020)

Utläst:  30/4

Handling

Att komma tillbaka till Centes Omega efter händelserna på maskhålsstationen blir inte som någon trott. En humanfientlig stämning sprider sig, och den drabbar Alysia hårt. Men är det verkligen människor som står bakom de våldsamma attentaten? För att få reda på mer om gruppen som kidnappade dom tar Bellix och Maczek ett drastiskt beslut. Samtidigt har Leonide egna planer, och hon behöver Pis hjälp. Men han kämpar mot sin egna kropp, den prövning som alla arjaner genomgår. Är han stark nog att klara det, när han lever skild från sin gemenskap?

Mina tankar

Anna Jakobsson Lund har blivit en av mina favoriter när det gäller svenska författare och även när det gäller fantasy och science fiction.

Spontant skulle jag säga att den här typen av böcker kanske inte är inom min komfortzon, jag är inte van att läsa om aliens men Jakobsson Lund skriver på ett så fantastiskt bra sätt och det är så lätt att komma in i världen. Vad jag faller för är hur relationerna beskrivs, de känns så äkta och naturliga på något vis och jag gillar att det inte bara är kärleksrelationer utan även vänskapsrelationer.

Även fast boken har aliens i rollerna, är det olika raser och det går ändå att relatera till den värld och det klimat vi lever i. Sen så när det gäller utvecklingen med Pi är jag imponerad över hur vissa saker sköts och att det känns så naturligt på något vis och den roll språket spelar.

Det är ett tag sedan jag läste den första delen och jag blev nästan förvånad över hur lätt det var att komma in i boken och världen igen. Vad som driver boken framåt är definitivt karaktärerna, vilket gör att vissa partier kanske blir lite utdragna men mot slutet är det full action och jag är så sugen på att läsa vidare i denna serie.

Betyg: 4 av 5.

Recension

Emma av Jane Austen

Titel: Emma

Författare: Jane Austen

Originalets titel:  Emma (1815)

Serie: 

Sidor: 586

Förlag: Albert Bonniers förlag (2010)

Utläst:  27/3

Handling

”Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om”, skrev Jane Austen om sin roman Emma, som av många anses vara hennes främsta roman. Det är på en gång en kärlekshistoria, en komedi om vem som ska få vem och en berättelse full av gåtor. Överklassflickan Emma försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek.

Vad jag tycker

Det här är en klassiker som jag läst förut, men som jag då tror jag tyckte var lite långsam men ändå helt OK. Anledningen till att jag läste om den var på grund av den nya filmatiseringen, och som jag också har sett.

Den här gången hade jag lite mer koll på bakgrunden och Austens tankar bakom romanen. Jag försökte läsa Emma som en komedi och det förhöjde verkligen min läsupplevelse och man läste vissa scener i ett annat ljus. Sen tyckte jag även det var intressant hur Austen beskrev karaktärerna och det sociala livet för Emma.

Dock kan jag tycka boken blir lite lång ibland, men jag är glad att jag läste om boken och att det var en bättre upplevelse.

Betyg: 4 av 5.
Recension

Osynliga kvinnor av Caroline Criado Pérez

Titel: Osynliga kvinnor: hur brist på data bygger en värld för män

Författare: Caroline Criado Pérez

Originalets titel:  Invisible Women (2019)

Serie: 

Sidor: 457

Förlag: Romanus & Selling (2020)

Utläst:  20/3

Handling

Föreställ dig en värld där din telefon är för stor för din hand, där din läkare ger dig läkemedel som är fel för din kropp, där du fryser på jobbet för att temperaturen på din arbetsplats är fem grader för kall, där du i en bilolycka är 47% mer benägen att bli allvarligt skadad. Om något av detta låter bekant, är chansen stor att du är kvinna.

Caroline Criado Perez belyser genom exempel från hela världen hur kvinnor systematiskt ignoreras. Från teknik till naturkatastrofer, från sexistisk snöröjning i Värmland till våldtäkter i krigszoner – Osynliga kvinnor är en kompromisslös analys av vad vi inte vet – och varför vi inte vet det. En uppslukande faktabok om hur kvinnor världen över påverkas av okunnighetens könspolitik.

Vad jag tycker

Jag minns inte riktigt hur jag fick upp ögonen för denna bok, det kan ha varit på Booktube. Till min överraskning såg jag att den fanns på svenska och tänkte mig att den verkade intressant.

Det här är en bok som en blir upprörd av att läsa. Jag lärde mig många nya saker, framförallt i hur vissa saker som vi tar för självklart gynnar män på ett sätt som man inte är medveten om. Det är en bok som jag tror man ska läsa långsamt och låta innehållet sjunka in lite grann.

Boken är uppdelad på ett smart sätt i olika områden, såsom avsnitt som rör arbetslivet, politik, hälsa och utformning. De avsnitt som jag nog tyckte var mest matnyttiga var dels det som handlade om politik då jag själv läst statsvetenskap. Avsnittet om hälsa innehöll inte så mycket nytt för mig. Ett överraskade kapitel var de som berörde utformning, om allt från hur redskap och verktyg till bilar är utformade med män i åtanke.

Som sagt, så är Osynliga kvinnor en riktigt lärorik och upplysande bok som jag tror många, framförallt män, skulle må bra av att läsa.

Betyg: 4 av 5.
Recension

Exit West av Mohsin Hamid

Titel: Exit West

Författare: Mohsin Hamid

Originalets titel:  –

Serie: 

Sidor: 231

Förlag: Riverhead (2017)

Utläst:  19/3

Handling

In a country teetering on the brink of civil war, two young people meet—sensual, fiercely independent Nadia and gentle, restrained Saeed. They embark on a furtive love affair and are soon cloistered in a premature intimacy by the unrest roiling their city. When it explodes, turning familiar streets into a patchwork of checkpoints and bomb blasts, they begin to hear whispers about doors—doors that can whisk people far away, if perilously and for a price. As the violence escalates, Nadia and Saeed decide that they no longer have a choice. Leaving their homeland and their old lives behind, they find a door and step through.

Vad jag tycker

Det här är ännu en bok som vi har läst i engelskakursen. Det var en bok som jag var nyfiken på sen tidigare och jag tyckte att den lät spännande.

På ett sätt är den precis vad jag förväntade mig och på ett annat är den helt unik. Ibland kan jag ha svårt för magisk realism, men det funkar otroligt bra i just Exit West och förstärker verkligen bokens budskap när det gäller att vara flykting eller migrant.

Den är också otroligt lättläst och den går fort att läsa då det är en ganska så kort bok. Den rymmer ändå otroligt mycket och det är nog en bok som jag kommer fundera på ibland.

På ett vis känns boken väldigt tidlös, som att den hade kunnat utspela sig närsomhelst egentligen, och på ett annat sätt känns den väldigt aktuell.

Karaktärerna Nadia och Saaed är intressanta att följa, speciellt deras resa under boken och hur de förändras av sina erfarenheter och hur deras relation till varandra också förändras.

Jag är otroligt glad över att vi hade chansen att läsa den på kursen, då det kanske inte är en bok jag skulle ha plockat upp i vanliga fall. Det väcker definitivt mitt intresse att läsa mer av Hamid.

Recension

Guldkompassen av Philip Pullman

Titel: Guldkompassen

Författare: Philip Pullman

Originalets titel:  Northern Lights (1995)

Serie: His Dark Materials #1

Sidor: 383

Förlag: Natur & Kultur (2008)

Utläst:  14/3

Handling

Allting börjar när Lyras farbror, Lord Asriel, återvänder till England med berättelser om en plats nära Nordpolen där man genom norrskenets skimmer kan ana en annan värld. Inte långt därefter försvinner Lyras vän Roger under mystiska omständigheter. Snart blir Lyra indragen i ett farligt äventyr med underliga vetenskapsmän, häxor och pansarbjörnar som drabbar samman i polarmörkret. Men framför allt finns här Alethiometern, guldkompassen, en magisk sanningsmaskin som ger stor makt till den som kan använda den rätt.

Vad jag tycker

Den här bokserien läste jag första gången för ganska många år sedan och jag har väldigt bra minnen av den. När dessa böcker senare har blivit filmatiserade har jag haft ett sug efter att läsa dem, men jag har samtidigt varit lite orolig för att läsa om gamla favoriter.

Jag har vaga minnen av oväntat mycket som händer boken. Som vuxen läsare märker man att vissa saker är förenklade och att Lyra är en smått otrolig karaktär. Trots allt detta så tycker jag boken är bra och jag tycker det är intressant vilka ämnen den tar upp. Jag förväntar mig inte riktigt att böcker på denna nivå ska innehålla så pass mycket politik, kemi eller religion. Detta var nog knappast något jag reflekterade över första gången jag läste boken.

Handlingen innehåller väldigt mycket fantasi och detaljrikedom. Jag tycker det är kul på det sätt som Pullman skapar nya saker, djur och länder men som fortfarande har en viss förankring till den värld som vi känner igen.

Guldkompassen var en spännande inledning på detta äventyr och jag längtar efter att få läsa mer.

Betyg: 4 av 5.
Recension

The Vanishing Act of Esme Lennox av Maggie O’Farrell

Titel: The Vanishing Act of Esme Lennox

Författare: Maggie O’Farrell

Originalets titel:  –

Serie: 

Sidor: 277

Förlag: Headline Review (2006)

Utläst:  10/3

Handling

Maggie O’Farrell takes readers on a journey to the darker places of the human heart, where desires struggle with the imposition of social mores. This haunting story explores the seedy past of Victorian asylums, the oppression of family secrets, and the way truth can change everything.

In the middle of tending to the everyday business at her vintage clothing shop and sidestepping her married boyfriend’s attempts at commitment, Iris Lockhart receives a stunning phone call: Her great-aunt Esme, whom she never knew existed, is being released from Cauldstone Hospital – where she has been locked away for over sixty years. 

Vad jag tycker

Det här är en bok som vi arbetat med på min engelskakurs. O’Farrell är en författare som jag varit nyfiken på att läsa, men det blev aldrig av.

I början hade jag lite svårt att komma in i boken. Jag tror det har att göra med att boken inte har någon klassisk kapitelindelning utan bara styckindelning. När jag väl hade vant mig med det så sögs jag verkligen in i berättelsen. Jag förstår tanken med att dela in boken, men det kräver lite mer av läsaren.

Språket och sättet som O’Farrell berättar historien på är väldigt fint. Jag gillar att man som läsare hela tiden för försöka klura ut allting själv och att man inte blir skriven på nästan. Det ryms så mycket mellan raderna.

När det gäller karaktärerna så hade jag gärna klarat mig utan Alex, jag tycker inte att han tillför något. Däremot är Iris och Esme otroligt intressanta och parallellerna mellan de blir också allt mer tydliga ju mer man läser.

Jag tror att detta är en bok som man inte ska veta så mycket om innan man börjar läsa den. Baksidestexten avslöjar alldeles för mycket.

Om jag ska klaga på något mer är att jag har lite svårt att förstå slutet och att jag känner att jag gärna skulle ville diskutera slutet med någon, även om jag har mina aningar om vad som händer.

Jag är riktigt nöjd med mitt första möta med O’Farrell och jag ser fram emot att läsa mer.

Betyg: 4 av 5.