Titel: Burma boy
Författare: Biyi Bandele-Thomas
Originalets titel: Burma boy (2007)
Serie: –
Sidor: 229
Förlag: Leopard (2010)
Utläst: 4/2
Handling
Burma, mars 1944. Ett brittiskt specialförband har fått i uppdrag att ta sig bakom japanernas linjer. Bland dessa soldater finns menige Ali Banana som för några månader sedan rymde från sin hemby i Nigeria. Ali är bara fjorton år, men har ljugit om sin ålder för att kunna ta värvning och nu har ödets nycker fört honom till detta frontförband.
Soldaterna kämpar sig genom djungeln i outhärdlig hetta och når så småningom White City, en brittisk utpost djupt inne på fientligt territorium. Där väntar ett ännu värre helvete: Varje natt attackeras de av horder av japanska självmordssoldater, varje morgon tvingas de röja undan hundratals kroppar.
Vad jag tycker
Ett av mina mål med min läsning är att någon gång lyckas läsa en bok från varje land i världen. Vissa länder är som sagt svårare än andra, som Burma då jag ville hitta en skönlitterär bok.
Författaren är från Nigeria, men vad jag förstår är boken delvis baserad på hans fars erfarenheter under 2:a världskriget och boken utspelar sig också i Burma.
Jag har lite svårt att hålla isär alla karaktärer och språket tycker jag ibland blir lite krångligt. Det känns som en ganska typisk krigsskildring, fasor blandas med stunder av humor och hopp. Boken blev bättre mot slutet och de sista kapitlen var ändå rätt så drabbande då man verkligen fick en inblick i kriget.
Innan jag läste Burma boy hade jag ingen aning om att trupper från Nigeria deltog i 2:a världskriget och jag hade inte heller koll på vilka insatser som gjordes i Burma så på det viset var det en intressant historielektion. Det var även intressant att få läsa mer om kriget, men som utspelade sig på en plats som inte brukar få lika uppmärksamhet.
Ewelinas bokblogg 