Titel: Bittert arv
Författare: Kiran Desai
Originalets titel: The Inheritance of Loss (2005)
Serie: –
Sidor: 349
Förlag: Wahlström & Widstrand (2007)
Utläst: 19/7
Handling
I en dimhöljd by vid Himalayas fot lever en pensionerad och bitter indisk domare, utbildad i Cambridge, med sin älskade hund och sin hunsade kock. Tillvaron vänds upp och ned när hans barnbarn, den unga Sai, mister sina föräldrar och kommer för att bo hos honom.
Sai är främst hänvisad till den gamle kockens tafatta omsorger. Kocken i sin tur fantiserar ihop illa underbyggda framgångsdrömmar om sin son Biju som emigrerat till New York. I själva verket lever sonen i hopplös misär och hankar sig fram på sjaskiga syltor.
När Sai är sjutton år gammal kommer den nepalesiske matematikläraren, Gyan, in i hennes liv. En förtrollande kärlekshistoria utvecklas i hemlighet mellan de två ungdomarna, men passionen grumlas när Gyan kommer i kontakt med den nyvaknade nationalistiska gerillans verksamhet
Mina tankar
När jag började läsa boken hade jag ändå lite förhoppningar om att det skulle vara en intressant familjeskildring från Neapel. Tyvärr blev jag rätt besviken på den.
I början var den rätt lätt att läsa, men efter ett tag kändes det bara som att man läste utan att det hände någonting. Jag tror att det jag kanske saknade mest var att karaktärerna inte utvecklades eller nyanserades, de kändes rätt platta.
Bitar av boken var dock intressanta, framförallt en bit in i boken när man får läsa mer om motsättningarna mellan Nepal och Indien. Tyvärr dröjde det lite för lång tid innan det började hända något och jag kände mig aldrig riktigt engagerad i berättelsen.
Ewelinas bokblogg 