Clap When You Land

Titel: Clap When You Land

Författare: Elizabeth Acevedo

Originalets titel: –

Serie: –

Sidor: 432

Förlag: HarperTeen (2020)

Utläst:  29/7

Handling

Camino Rios lives for the summers when her father visits her in the Dominican Republic. But this time, on the day when his plane is supposed to land, Camino arrives at the airport to see crowds of crying people…

In New York City, Yahaira Rios is called to the principal’s office, where her mother is waiting to tell her that her father, her hero, has died in a plane crash.

Separated by distance—and Papi’s secrets—the two girls are forced to face a new reality in which their father is dead and their lives are forever altered.

And then, when it seems like they’ve lost everything of their father, they learn of each other

Mina tankar

Jag älskade verkligen Poet X av samma författare och självklart hade jag enormt höga förväntningar på även denna bok.

Det ska sägas att jag inte är speciellt van att läsa böcker på vers, men jag gillar ändå det formatet. Den här gången läser jag det på engelska och jag gillar den här typen av poesi, även om det tog en liten stund att komma in i rytmen och flytet.

Vad jag framförallt fångas av med boken är dels relationen mellan Camino, Yahaira och hur de på olika sätt försöker hantera sin sorg utifrån väldigt olika förutsättningar. Det är nog skildringen av sorg som berör mest. Acevedo har en förmåga att få läsaren att känna det som karaktärerna känner vilket gör läsningen väldigt drabbande.

Clao when you land når inte upp till samma höjder som Poet X men den är fortfarande extremt läsvärd.

⭐⭐⭐⭐

Betyg: 4 av 5.

Poet X av Elizabeth Acevedo

Titel: Poet X

Författare: Elizabeth Acevedo

Originalets titel:  The Poet X (2018)

Serie: –

Sidor: 371

Förlag: Vox by Opal (2020)

Utläst:  27/2

Handling

För Xiomara Batista känns det som att hon inte har någon röst, ingen lyssnar på henne, på vad hon vill och vad hon har att säga. Trots det verkar hon inte kunna gömma sig. Sen hon växte i sin kropp syns hon för allt och alla och hon har lärt sig att låta knytnävarna säga det rösten inte förmår.

Men rösten inom henne går inte att tysta och hon låter den skrika genom sidorna i sin anteckningsbok. Där skriver hon om sina föräldrar och deras stenhårda krav. Hon skriver om Gud och hur inte ens han tycks höra henne. Och hon skriver om Aman, killen i hennes biologigrupp som ingen får veta något om, men som är den Xiomaras kropp skriker efter varje natt.

När hon får möjlighet att gå med i skolans poesiklubb inser hon direkt att hennes mamma aldrig skulle gå med på det. Men hon måste hitta ett sätt att göra det möjligt. För trots att hon lever i en värld som tycks helt ointresserad av vad hon har att säga, vet Xiommara en sak: Hon kan inte längre hålla tyst.

Vad jag tycker

Denna bok var en stor överraskning för mig, trots att jag hade extremt höga förväntningar på boken!

Jag är inte van med att läsa böcker skrivna på vers, men detta är så bra! Måste ge en eloge till översättaren för det var ett otroligt härligt flyt i texten och de spanska uttrycken i texten bidrag också till detta.

När det gäller handlingen och karaktärerna så är även det fantastiskt beskrivet. Jag älskar Xiomara som huvudperson och man kommer henne otroligt nära på kort tid. Även familjen är intressant att följa och framförallt dynamiken mellan föräldrarna och barnen som kämpar för att växa upp och frigöra sig från sina föräldrar.

Jag känner att jag har svårt att hitta ord för att beskriva hur bra Poet X är, men det är en fantastisk bok som jag hoppas hitta många läsare. Man behöver inte bli ett dugg avskräckt bara för att den är skriven på vers. Det var en bok som berörde mig djupt och som jag kommer ha svårt att släppa.

⭐⭐⭐⭐⭐

Betyg: 5 av 5.