Rock Paper Scissors

Titel: Rock Paper Scissors

Författare: Alice Feeney

Originalets titel: –

Serie: –

Sidor: 304

Längd: 10 timmar 36 minuter

Uppläsare: Stephanie Racine & Richard Armitage

Förlag:  HQ (2021)

Utläst: 30/1

Handling

Think you know the person you married? Think again…

Things have been wrong with Mr and Mrs Wright for a long time. When Adam and Amelia win a weekend away to Scotland, it might be just what their marriage needs. Self-confessed workaholic and screenwriter Adam Wright has lived with face blindness his whole life. He can’t recognize friends or family, or even his own wife.

Every anniversary the couple exchange traditional gifts – paper, cotton, pottery, tin – and each year Adam’s wife writes him a letter that she never lets him read. Until now. They both know this weekend will make or break their marriage, but they didn’t randomly win this trip. One of them is lying, and someone doesn’t want them to live happily ever after.

Ten years of marriage. Ten years of secrets. And an anniversary they will never forget.

Mina tankar

Detta var en bok jag egentligen inte hade någon aning om vad den handlade om innan jag började läsa den. Anledningen till att jag valde att läsa/lyssna på denna bok var att en grupp jag är med i på Facebook hade den som gruppläsning.

Den har ett otroligt högt temp och det är en bok fylld av oväntade vändningar. Jag ägande inte så mycket energi åt att räkna ut allt, men den var väldigt rolig att läsa av den anledningen då man hela tiden hade någonstans i bakhuvudet att det inte är som det ser ut.

Jag kan inte påstå att jag tyckte om karaktärerna, de är väldigt osympatiska människor som man egentligen inte ska tycka om men de var intressanta och man kunde inte lite fullt ut på dem.

Jag valde att lyssna på boken och även inläsarna gjorde det bra, jag har inte läst en bok med två berättare förut men det funkade bra.

Om jag skulle jämföra boken med några andra författare så skulle det nog vara Karin Slaughter och Gillian Flynn, den har det mörkret och de osympatiska karaktärerna.

Detta var en solklar fullpoängare för mig och jag hoppas att den även kommer på svenska.

⭐⭐⭐⭐⭐

Betyg: 5 av 5.

Blindbock

Titel: Blindbock

Författare: Karin Slaughter

Originalets titel: Blindsighted (2001)

Serie: Grant County #1

Sidor: 336

Förlag: Prisma (2003)

Utläst:  8/12

Handling

Lilla sömniga Heartsdale i den amerikanska södern drabbas av en chock när Sara Linton, stadens barnläkare och rättsmedicinare, hittar liket av en ung kvinna på en välbesökt lunchbar. Kvinnan har blivit våldtagen och knivskuren, men det är först vid obduktionen Sara börjar ana den djupare innebörden av det bestialiska dådet. Polischef Jeffrey Tolliver, tillika Saras exmake, leder utredningen och när man hittar ett andra offer, korsfäst, bara två dagar efteråt, förstår både Sara och Jeffrey att detta inte kan vara annat än upptakten till en serie våldsamma brott.

Mina tankar

Karin Slaughter är vid det här laget en av mina favoriter, jag vet att jag alltid får en bok som jag kommer vilja sträckläsa och en intressant historia.

Det var intressant att börja läsa en av hennes bokserier då jag tidigare bara läst hennes fristående böcker som getts ut på senare tid. Denna är en av hennes tidigare böcker och på vissa sätt kanske det märks. Språket är enkelt och tempot högt och det är svårt att sluta läsa då jag hela tiden vill veta vad som ska hända.

Själva mordhistorien är ganska enkel, men det är själva jakten som är intressant. Sara och Jeffrey känns som intressanta karaktärer och jag ser fram emot att lära känna dem bättre.

Något som jag reagerat på när jag läst Slaughter är att det är väldigt rått och brutalt, det är ingen för någon som är lite kräsmagad eller känslig. Det är mycket mörker. På ett vis tycker jag också att hon skriver rätt hårdkokt och lite åt det ”grabbiga” hållet, det finns många osympatiska karaktärer men ändå så är det något med hennes böcker som gör att jag bara vill fortsätta läsa.

Jag vet att åtminstone en bok av Slaughter ska bli filmatiserad och när jag läste denna slogs jag av hur filmisk den och att den skulle passa perfekt som en miniserie, så det är bara att hålla tummarna.

⭐⭐⭐⭐

Betyg: 4 av 5.

Bilder av henne av Karin Slaughter

Titel: Bilder av henne

Författare: Karin Slaughter

Originalets titel:  Pieces of Her (2018)

Serie: –

Sidor: 528

Förlag: HarperCrime (2018)

Utläst:  24/4

Handling

Andrea vet allt om sin mamma Laura: Hon vet att hon har bott hela sitt liv i den lilla kuststaden Belle Isle, där alla känner alla. Hon vet att hennes mamma inte har några som helst hemligheter. För vi känner ju alla våra mödrar utan och innan. Eller …?

Men en dag, under en vanlig shoppingtur i gallerian, tar bådas liv en våldsam vändning. En ung man attackerar utan förvarning flera människor och Laura är den som oskadliggör honom – på ett oroväckande kallblodigt sätt. Med ens riktas polisens misstankar från mannen mot Laura. Har Andreas mamma gjort sig skyldig till mord? Vem är hon egentligen?

Andrea tvingas ge sig av på jakt efter svar. Ett sökande som för henne över hela USA och trettio år tillbaka i tiden, till en tid när Laura hade ett annat namn och levde ett helt annat liv. 

Vad jag tycker

Jag har läst några av Karin Slaughters böcker tidigare och jag har tyckt mycket bra om dem. Av den anledningen måste jag nog säga att hon tillhör en av mina favoritförfattare när det kommer till deckare och thrillers. Självklart hade jag höga förväntningar på även denna bok.

Handlingen låter otroligt spännande, men jag tycker nästan att baksidetexten avslöjar lite för mycket. Man kastades verkligen in i handlingen och jag ville bara läsa, läsa och läsa vidare för att få veta hur allt hängde ihop och vem Laura egentligen är.

Det är en bladvändare från första sidan till sista. Vad jag tyckte bäst om var nog nutidshistorien när Andy försöker ta reda på vem hennes mamma egentligen är. Dåtidshistorien var intressant, men jag tyckte den var lite förutsägbar även om det hände några oväntade saker där också. Jag vill inte spoila något om handlingen så därför känns det inte som att jag kan skriva så mycket om det.

Det är en länge sedan som jag läste en lika spännande bok som Bilder av henne och jag njöt verkligen av att läsa boken och den kommer nog vara en av mina favoriter det här året. Läsglädjen jag kände var enorm.

Denna bok håller på att bli en serie hos Netflix och såklart vill jag även se den när den kommer ut, för jag tror den skulle kunna passa alldeles utmärkt som serie.

⭐⭐⭐⭐⭐

Betyg: 5 av 5.

Vredens gudinnor av Katie Lowe

Titel: Vredens gudinnor

Författare: Katie Lowe

Originalets titel: The Furies (2019)

Serie: –

Sidor: 384

Förlag: Modernista (2019)

Utläst:  1/2

Handling

För att glömma en ödesdiger bilolycka börjar Violet på Elm Hollow Academy, ett prestigefullt privatgymnasium för flickor. Skolan ligger i ett område med otäcka historiska kopplingar till 1700-talets häxprocesser. Violet blir snart den fjärde medlemmen i en avancerad studiecirkel ledd av den karismatiske konstläraren Annabel. Även om Annabel påstår att hennes lektioner inte har något med gamla riter och ritualer att göra varnar hon eleverna för ämnet, och talar om det som mer än bara mytologi. Och Violet och hennes vänner börjar tro att de själva besitter magiska krafter.

Men när en av gruppens tidigare medlemmar – som har en kuslig likhet med Violet – hittas död på campus efter att ha varit spårlöst försvunnen sedan nio månader tillbaka, börjar Violet undra om hon kan lita på sina vänner, sina lärare eller ens på sig själv.

Vad jag tycker

Det här är en bok som jag varit rätt nyfiken på ett tag, jag har tilltalats av genren som brukar kallas för dark academia. Tyvärr känner jag mig lite besviken på boken.

Jag gillar miljön och skolan och den historiska aspekten när det gäller häxeriet och sällskapet. Däremot så hade jag hela tiden svårt att komma in i boken och jag funderar om det kan ha med översättningen att göra.

Prologen till Vredens gudinnor var jättebra och jag blev så nyfiken på boken och vilket mysterium vi skulle få ta del av. Men ganska snabbt efter prologen så tyckte jag boken tappade och den blev aldrig bättre. Jag kan inte heller säga vad det beror på.

Jag hade svårt för den där vänskapen mellan tjejerna, den gör mer skada än nytta och det var så ledsamt att följa hur Violet drogs med i sällskapet. Tyckte det fanns en hel del i tjejernas relation som påminde mig om Flickorna av Emma Cline, som ändå var en bok jag gillade.

Mitt samlade intryck är att jag är rätt så frustrerad över vredens gudinnor, framförallt att boken hade så mycket potential men att den aldrig lyckas leva upp till den vilket är synd.

⭐⭐⭐

Betyg: 3 av 5.