Okategoriserade

Pärlan som sprängde sitt skal

Titel: Pärlan som sprängde sitt skal

Författare: Nadia Hashimi

Originalets titel: The Pearl that Broke Its Shell (2014)

Serie: 

Sidor: 474

Förlag:  Louise Bäckelin förlag (2018)

Utläst: 28/1

Handling

Rahima lever i Kabul med sina systrar och deras oberäknelige och drogberoende far. Deras liv är hårt styrt eftersom de inte får vistas utomhus utan en manlig släkting. När fadern inte är tillgänglig kan de alltså inte gå till skolan eller handla mat. Deras enda möjlighet är att låta Rahina bli en bacha posh, det vill säga att hon klär sig som en ung pojke och kan ta ansvar för sina systrar. I samband med sin ökade frihet får Rahima höra historien om Shekiba, hennes gammelfaster, som periodvis också fick leva som man.
Men allt förändras när Rahima och hennes systrar hastigt gifts bort och Rahima blir fjärde hustru till Abdul Khaliq. Nu när hon vet vilken frihet männen har kan hon omöjligt anpassa sig till sitt nya liv

Mina tankar

Denna bok hittade jag när det var dags att läsa en bok som skulle representera Afghanistan. Jag hade egentligen ingen aning om vad den skulle handla om, men det är en historia som jag kommer minnas ett bra tag framöver.

Den berättelse man får ta del av är väldigt berörande och bitvis är den också jobbig att läsa. Den känns väldigt verklighetstrogen vilket också bidrar till detta. Flickor och kvinnor behandlas otroligt illa men samtidigt är de både huvudpersonerna Rahima och Shekiba otroligt starka vilket gör att det ändå finns några ljusglimtar.

Jag gillar att man får följa de båda kvinnorna parallellt, men den historia som jag hela tiden tyckte var mest intressant var den som utspelade sig i dåtid och som handlade om Shekiba.

Pärlan som sprängde sitt skal är definitivt en läsvärd bok.

Betyg: 3 av 5.
Recension

Hurramabad

Titel: Hurramabad

Författare: Andrej Volos

Originalets titel: Хуррамабад (2000)

Serie: 

Sidor: 411

Förlag: Ruin (2005)

Utläst:  31/12

Handling

Författaren berättar om de stora historiska skeendena ur den lilla människans perspektiv. En son tar farväl av sina föräldrar, en man släpper ut sin sköldpadda i naturen, en ung kvinna handlar tomater, en äldre herre blir hämtad mitt i natten. Vi möter radikala islamister, envisa gummor, maffialedare och trädgårdsmästare ? allt under den stekheta centralasiatiska solen. Ett litterärt monument över ett fallet imperium, en berättelse om hemkänsla och främlingskap, tillhörighet och ensamhet, full av inkännande porträtt av människors vardagsliv och samtidigt en medryckande samtidsskildring av en avlägsen del av världen.

Mina tankar

Det här är inte en bok som jag skulle ha valt att läsa själv, men då jag ville läsa en bok från Tadjikiztan så föll valet på denna bok. Det är ett land som jag verkligen inte alls hade någon kunskap om, möjligtvis att jag kunde placera det någonstans mellan Europa och Asien men inte mer.

När jag läste boken så väcktes min lust att ta reda på mer om landet. Det är inte direkt upplyftande, ett land präglat av låg levnadsstandard, drogsmuggling och tidigare inbördeskrig.

Novellerna är inte heller speciellt upplyftande läsning, men flera av dem är intressanta. Framförallt de noveller som på något sätt handlar om hur det är att vara människa under krig och vad det gör med en att leva i en sådan miljö eller att vara på flykt. Vissa av novellerna har jag svårt att förstå överhuvudtaget medan andra berör.

Även om betyget ligger kring medelbetyg så har det ändå varit en intressant läsupplevelse då jag kände att jag lärde mig något utav att läsa boken. Det kändes som att författaren lyckades beskriva landet och kanske också människorna på ett sätt som gör att det är en bok jag ändå kommer minnas.

Betyg: 3 av 5.
Recension

Nattsvärmare

Titel: Nattsvärmare

Författare: Caitlin Starling

Originalets titel: Moth Smoke (2000)

Serie: 

Sidor: 334

Förlag: Natur & Kultur (2004)

Utläst:  28/11

Handling

Lahore, Pakistan. Daru Shezad lever ett hektiskt liv i stadens gräddfil med droger och ständiga fester. Men så mister han jobbet som bankman och till skillnad från sina bekanta har han inga familjepengar att falla tillbaka på. När barndomsvännen Ozi återvänder från New York vill Daru vara glad för hans skull. Ozi har allt: en vacker fru och son, en eftertraktad utländsk utbildning och en korrupt far som finansierar hans utsvävande livsstil. Avundsjukan gror och Darus liv börjar långsamt krackelera. Han spetsar jointarna med heroin, utvecklar allt starkare känslor för Ozis hustru och börjar umgås med en kriminellt lagd riksha-förare. Något går allvarligt fel och plötsligt står Daru anklagad för mord.

Mina tankar

Jag gillade verkligen Exit West av samme författare och när det var dags att läsa en bok från Pakistan var jag snabb på att föreslå en ytterligare en bok av Hamid.

De är väldigt olika som böcker. Jag gillade verkligen språket i boken och den är lättläst och snabbläst. Däremot så hade jag svårt att engagera mig för handlingen och karaktärerna och svårt att reda ut för vad som egentligen hände på slutet.

Så jag är nog rätt så besviken över boken, mest på att jag hade så mycket högre förväntningar.

Betyg: 2 av 5.
Recension

Anils skugga

Titel: Anils skugga

Författare: Michael Ondaatje

Originalets titel: Anil’s Ghost (2000)

Serie: 

Sidor: 299

Förlag: Albert Bonniers förlag (2000)

Utläst:  28/10

Handling

Efter tretton års exil i väst återvänder Anil Tissera till sitt hemland, det vackra men krigshärjade Sri Lanka. Hon är rättsmedicinsk expert och har fått i uppdrag av FN att undersöka vem som ligger bakom de senaste årens försvinnanden och brutala mord. Till sin hjälp får hon en av regeringen utsedd arkeolog, Sarath Diyasena. Men kan hon lita på honom? Anil och Sarath beger sig från Colombo ut på expeditioner i landet. Snart hittar de ett skelett som tyder på ett mord utfört av regeringssidan. Anil är ivrig att nå resultat men oförmögen att förstå de politiska konsekvenserna. Sarath inser bara alltför väl farorna

Mina tankar

Ett av mina livslånga mål när det gäller läsningen är att någon gång lyckas läsa en bok från varje land i världen. Ambitiöst ja, men har hittills lyckats pricka av en del och även om alla inte varit riktigt min smak har jag ändå uppskattat att läsa böcker från en annan kultur än den jag är van vid.

Sri Lanka är inte ett land jag har koll på ska erkännas och boken får mig att vilja veta mer, vilket ju är ett bra tecken. Däremot föll mig själva handlingen inte mig i smaken. Jag kan inte riktigt heller sätta på fingret på vad det är som gör det, om det är sättet den är skriven på eller om det finns en kulturell aspekt med i det hela. Bitvis var boken väldigt osammanhängande och jag tyckte att handlingen mest stod och stampade på samma plats utan att det egentligen hände någonting överhuvudtaget.

På pluskontot däremot är Anils skugga en relativt kort bok som går snabbt att läsa och att den får mig att vilja veta mer om landet.

Betyg: 2 av 5.
Okategoriserade

Bittert arv

Titel: Bittert arv

Författare: Kiran Desai

Originalets titel: The Inheritance of Loss (2005)

Serie: 

Sidor: 349

Förlag: Wahlström & Widstrand (2007)

Utläst:  19/7

Handling

I en dimhöljd by vid Himalayas fot lever en pensionerad och bitter indisk domare, utbildad i Cambridge, med sin älskade hund och sin hunsade kock. Tillvaron vänds upp och ned när hans barnbarn, den unga Sai, mister sina föräldrar och kommer för att bo hos honom.

Sai är främst hänvisad till den gamle kockens tafatta omsorger. Kocken i sin tur fantiserar ihop illa underbyggda framgångsdrömmar om sin son Biju som emigrerat till New York. I själva verket lever sonen i hopplös misär och hankar sig fram på sjaskiga syltor.

När Sai är sjutton år gammal kommer den nepalesiske matematikläraren, Gyan, in i hennes liv. En förtrollande kärlekshistoria utvecklas i hemlighet mellan de två ungdomarna, men passionen grumlas när Gyan kommer i kontakt med den nyvaknade nationalistiska gerillans verksamhet

Mina tankar

När jag började läsa boken hade jag ändå lite förhoppningar om att det skulle vara en intressant familjeskildring från Neapel. Tyvärr blev jag rätt besviken på den.

I början var den rätt lätt att läsa, men efter ett tag kändes det bara som att man läste utan att det hände någonting. Jag tror att det jag kanske saknade mest var att karaktärerna inte utvecklades eller nyanserades, de kändes rätt platta.

Bitar av boken var dock intressanta, framförallt en bit in i boken när man får läsa mer om motsättningarna mellan Nepal och Indien. Tyvärr dröjde det lite för lång tid innan det började hända något och jag kände mig aldrig riktigt engagerad i berättelsen.

Betyg: 2 av 5.
Recension

Lajja:Skammen

Titel: Lajja: Skammen

Författare: Taslima Nasrin

Originalets titel:  লজ্জা (1993)

Serie: 

Sidor: 293

Förlag: Norstedts (1994)

Utläst:  27/5

Handling

Lajja är ett hinduiskt familjedrama som utspelar sig i det muslimska Bangladesh. Paret Sidhamoy och Kironmoyee Datta och deras två barn, Maya och Suranjon, har bott i Bangladesh i hela sitt liv. De tillhör landets hinduiska minoritet på tjugofem miljoner människor. Trots att de alltid varit förföljda av islamiska fundamentalister har de i motsats till de flesta av sina släktingar vägrat att lämna sitt land.

Men i december 1992 inträffar något som dramatiskt förvärrar en redan svår situation. Tusentals hinduiska extremister stormar och förstör en fyrahundraårig moské i Ayodhoya i norra Indien. Hela världen fördömer aktionen som får ödesdigra konsekvenser för hinduerna i Bangladesh. Muslimsk pöbel skövlar och bränner hinduiska tempel, affärer och hela bostadsområden. Man bedriver klappjakt på hinduer som misshandlas, våldtas och mördas. Livet blir till en mardröm för familjen Datta som ser hela sin värld rasa samman.

Mina tankar

Jag vet inte riktigt vad jag skriva om den här boken. Den tar upp ett intressant tema, men genomförandet funkar inte för min del. Det var svårt att hänga med och jag tror man hade förstått bättre om man hade haft mer bakgrund istället för att bara kastas in i boken.

Den tar upp religiöst förtryck och det var intressant att få en inblick i det. Jag har inte koll på Bangladeshs historia så det fick mig att läsa på liter mer om landet och det är ju alltid bra när en bok får en att vilja veta mer.

Som sagt var det genomförandet som inte funkade för mig. Beteckningen en dokumentärroman fick mig att tro att det handlade om en en biografi, men författarens förord fick mig att tro att det var skönlitteratur. Slutresultatet var någon sorts blandning som gjorde det svårt att lista, ibland var det punktlistor med så mycket informationsdumpning att det var svårt att ta till sig vad boken faktiskt handlade om.

Betyg: 2 av 5.
Recension

Ett brokigt band om renens horn

Titel: Ett brokigt band om renens horn

Författare: Balajieyi

Originalets titel:  Xunlu jiao shang de caidai

Serie: 

Sidor: 250

Förlag: Bokförlaget Wan Zhi (2017)

Utläst:  9/5

Handling

Dasja är en ung evenkisk flicka som lever med sina föräldrar och syskon i området på gränsen mellan Kina och Ryssland. När föräldrarna lämnar henne ensam i vistet under några veckor träffar hon Pasjenka, en ung man som hon först misstar för ett spöke. Deras möte blir början på en vacker kärlekshistoria, men de har många svårigheter att övervinna innan de kan få varandra.

Mina tankar

När det gällde att hitta en bok från Mongoliet så föll valet på denna bok, inte minst för att den handlade om en ursprungsbefolkning som tillhör en minoritet i landet.

Jag hade egentligen inga förväntningar på boken, men den visade sig vara en positiv överraskning. Den är inget litterärt mästerverk, men den ger en intressant inblick i evenkernas liv under början av 1900-talet och hur det var att leva som nomader och vara så beroende av väder och jakt. Själva kärlekshistorien tycker jag gör varken till eller från och det var inte heller anledningen till att jag läste boken.

Boken innehåller både ett förord av översättaren samt ett efterord av författaren själv. Jag tycker ändå översättningen är gjord med omsorg och ord och uttryck från evenkerna har behållts och istället finns en liten ordlista. Även om det ibland var lite besvärligt att bläddra fram och tillbaka tycker jag det var bra att behålla det.

Som sagt, Ett brokigt band om renens horn är en intressant och läsvärd bok om man är intresserad av andra kulturer och seder. Det är en bok som jag nog aldrig skulle ha upptäck själv om jag inte haft min världen runt-utmaning.

Betyg: 3 av 5.
Recension

The Circle of Karma

Titel: The Circle of Karma

Författare: Kunzang Choden

Originalets titel:  –

Serie: 

Sidor: 316

Förlag: Penguin Global (2005)

Utläst:  3/5

Handling

The Circle of Karma is the first novel by a woman to come out of the small kingdom of Bhutan. Written in English, the novel tells the story of Tsomo, a young Bhutanese woman who embarks on the difficult and lonely journey of life. Tsomo’s travels, which begin after her mother’s death, take her away from her family, and leads her across Bhutan and into India. All the while, Tsomo seeks to find herself and a life partner, and grows as a person and a woman. The text of this unusual work is enriched by detailed descriptions of ritual life in Bhutan. The text of this unusual work is enriched by detailed descriptions of ritual life in Bhutan. The novel weaves a complex tapestry of life from a relatively unknown part of the world. 

Mina tankar

När det gäller att hitta böcker från vissa länder är det otroligt svår och från Bhutan kunde jag bara hitta denna bok. Turligt nog gick den att få tag på via fjärrlån.

Jag vet inte riktigt vad jag tycka om den här boken, det finns saker som är intressanta och jag blir också upprör när jag läser den. Tsumo är bitvis en intressant karaktär, framförallt när hon är på egen hand. Men största delen av boken är mest bara tragisk, männen utnyttjar och behandlar alla kvinnor illa vilket blir ganska jobbigt att läsa om i längden. Däremot tycker jag att den var ganska seg att läsa och att det i vissa stunder av boken inte alls hände något, vilket gjorde den lite tråkig ibland.

Sen märks det ju att boken skildrar en annan kultur och jag uppskattar ändå den inblicken man får i ett land som jag inte alls haft koll på innan.

Betyg: 3 av 5.
Recension

Trettiotre tänder av Colin Cotterill

Titel: Trettiotre tänder

Författare: Colin Cotterill

Originalets titel:  Thirty-Three Teeth (2005)

Serie: Dr. Siri Paiboun

Sidor: 254

Förlag: Bra böcker (2010)

Utläst:  23/2

Handling

Dr Siri Paiboun, en av de sista läkarna som finns kvar i Laos efter kommunisternas övertagande, har utsetts till statscoroner. Han har ingen utbildning för arbetet, men denne självständige sjuttiotvååring har en enastående merit: nyfikenhet. Det gör honom ingenting att han utsätter sig för partihierarkins vrede när han reder ut mystiska mord, för han har de dödas andar på sin sida.

Dr Siri är en upptagen man som äter middag med den avsatte kungen, går på shamankonferens och räddas av en elefants ande. Samtidigt börjar illa tilltygade lik att hopa sig hemma i högkvarteret i Vientiane. Kan det vara den försvunna björnen från cirkusen, eller är det en vartiger? Dr Siris trogna assistent syster Dtui snokar omkring, men andarna vakar inte över henne som de gör över hennes chef … Och vad är det egentligen för en varelse som har trettiotre tänder?

Vad jag tycker

Det här var ingen höjdare, raka motsatsen. När det gällde att hitta en bok från Laos var det svårt att hitta laotiska författare, varför valet föll på en bok som utspelade sig där.

Till bokens försvar ska sägas att detta är den andra delen i en serie, men det hjälper inte för att rädda en dålig bok. Egentligen tycker jag att hela boken är otroligt förvirrande och jag har svårt att förstå den då det känns som att det saknas en röd tråd och att det mest bara är den där doktorn som far hit och dit och hälsar på folk. Sen är det också någon sorts konstig blandning mellan kommunism och doktorns kontakt med andevärlden vilket bara gör det än mer förvirrat.

Så, ingen hit alltså, och en bok som man med gott samvete kan hoppa över att läsa. Det enda bra jag kan säga om den är att den inte är så lång och att den går fort att läsa.

Betyg: 1 av 5.
Recension

Burma boy av Biyi Bandele-Thomas

Titel: Burma boy

Författare: Biyi Bandele-Thomas

Originalets titel:  Burma boy (2007)

Serie: 

Sidor: 229

Förlag: Leopard (2010)

Utläst:  4/2

Handling

Burma, mars 1944. Ett brittiskt specialförband har fått i uppdrag att ta sig bakom japanernas linjer. Bland dessa soldater finns menige Ali Banana som för några månader sedan rymde från sin hemby i Nigeria. Ali är bara fjorton år, men har ljugit om sin ålder för att kunna ta värvning och nu har ödets nycker fört honom till detta frontförband.

Soldaterna kämpar sig genom djungeln i outhärdlig hetta och når så småningom White City, en brittisk utpost djupt inne på fientligt territorium. Där väntar ett ännu värre helvete: Varje natt attackeras de av horder av japanska självmordssoldater, varje morgon tvingas de röja undan hundratals kroppar.

Vad jag tycker

Ett av mina mål med min läsning är att någon gång lyckas läsa en bok från varje land i världen. Vissa länder är som sagt svårare än andra, som Burma då jag ville hitta en skönlitterär bok.

Författaren är från Nigeria, men vad jag förstår är boken delvis baserad på hans fars erfarenheter under 2:a världskriget och boken utspelar sig också i Burma.

Jag har lite svårt att hålla isär alla karaktärer och språket tycker jag ibland blir lite krångligt. Det känns som en ganska typisk krigsskildring, fasor blandas med stunder av humor och hopp. Boken blev bättre mot slutet och de sista kapitlen var ändå rätt så drabbande då man verkligen fick en inblick i kriget.

Innan jag läste Burma boy hade jag ingen aning om att trupper från Nigeria deltog i 2:a världskriget och jag hade inte heller koll på vilka insatser som gjordes i Burma så på det viset var det en intressant historielektion. Det var även intressant att få läsa mer om kriget, men som utspelade sig på en plats som inte brukar få lika uppmärksamhet.

Betyg: 3 av 5.