
Titel: Pärlan som sprängde sitt skal
Författare: Nadia Hashimi
Originalets titel: The Pearl that Broke Its Shell (2014)
Serie: –
Sidor: 474
Förlag: Louise Bäckelin förlag (2018)
Utläst: 28/1
Handling
Rahima lever i Kabul med sina systrar och deras oberäknelige och drogberoende far. Deras liv är hårt styrt eftersom de inte får vistas utomhus utan en manlig släkting. När fadern inte är tillgänglig kan de alltså inte gå till skolan eller handla mat. Deras enda möjlighet är att låta Rahina bli en bacha posh, det vill säga att hon klär sig som en ung pojke och kan ta ansvar för sina systrar. I samband med sin ökade frihet får Rahima höra historien om Shekiba, hennes gammelfaster, som periodvis också fick leva som man.
Men allt förändras när Rahima och hennes systrar hastigt gifts bort och Rahima blir fjärde hustru till Abdul Khaliq. Nu när hon vet vilken frihet männen har kan hon omöjligt anpassa sig till sitt nya liv
Mina tankar
Denna bok hittade jag när det var dags att läsa en bok som skulle representera Afghanistan. Jag hade egentligen ingen aning om vad den skulle handla om, men det är en historia som jag kommer minnas ett bra tag framöver.
Den berättelse man får ta del av är väldigt berörande och bitvis är den också jobbig att läsa. Den känns väldigt verklighetstrogen vilket också bidrar till detta. Flickor och kvinnor behandlas otroligt illa men samtidigt är de både huvudpersonerna Rahima och Shekiba otroligt starka vilket gör att det ändå finns några ljusglimtar.
Jag gillar att man får följa de båda kvinnorna parallellt, men den historia som jag hela tiden tyckte var mest intressant var den som utspelade sig i dåtid och som handlade om Shekiba.
Pärlan som sprängde sitt skal är definitivt en läsvärd bok.